Ett år... idag. Fortfarande lika overkligt nu som det var då. Förstår fortfarande inte.. Kommer nog aldrig förstå att du verkligen är borta! Den alltid lika glada Robin, han som fick alla att skratta!
Minns alla gånger då jag skrattat så jag gråtit tillsammans med dig.

Kommer du ihåg när jag och Erik var hemma hos dig när du bodde i Krylbo? Med din hängmatta i taket som du brukade sova i. Eller kommer du ihåg den dagen då vi satt vid avestavallen i åttan eller nian, och du visade massa roliga tecken som man kunde göra med mobilen?
Jag kommer ihåg när jag nyss hade fyllt 15 år, och hade köpt min otroligt snabba moped. Fick åka hemifrån över en timme innan jag egentligen skulle behöva för att jag skulle hinna ända hem till dig för att åka med dig och Erik till skolan. Haha, ni tyckte att jag var så seg och fick åka jättesakta för att jag skulle hinna med. Sen ville ni inte göra mig sällskap nån mer gång. Förutom om jag åkte bakpå Erik såklart!
Eller minns du den gången då du, jag, Erik och Madde sov hemma hos Eriks mamma?
Kommer ihåg att du spelade in en msn signal som Erik hade på sin dator, -blääääh- lät det. Det där ljudet som du brukade göra. Eller när du härmade Robert Gustavsson från Grogg....
Vilka minnen jag har med dig Robin!
Skulle kunna skriva hur mycket som helst.

Jag förstår inte bara varför!? VARFÖR!? Vill inte ens tänka på hur dåligt du mådde, hur du kände dig..
Mina tankar går till din familj idag. Jag har tänt ljus i hela lägenheten för dig!
Hoppas du har det bättre där du är nu.

Jag saknar dig!!








See you on the other side